Romerska vagnar: Det romerska vägnätet
Det romerska vägnätet Det romerska vägnätet Det romerska vägnätet började byggas upp redan under den romerska republiken och växte sedan ytterligare i det romerska kejsardömet. Vägnätet förenklade transporter landvägen, vilket var viktigt för både militären, representanter för staten och vanliga civila. Romarna byggde inte bara nya vägar utan de förbättrade också befintliga vägar i olika områden. Det romerska vägnätet inkluderade allt från små lokala vägar till breda landsvägar som byggts för att knyta ihop viktiga städer och militärbaser med varandra. De viktigaste vägarna var vanligen stenlagda, och det var vanligt att att de flankerades av både promenadvägar och diken för dränering. När det romerska vägnätet var som mest utbyggt inkluderade det bland annat 29 stycken stora militära landsvägar som alla strålade ut från huvudstaden Rom, och kejsardömets provinser var sammankopplade av stycken stora vägar. Totalt ingick över kilometer väg vägnätet, varav över 80 kilometer var stenlagda vägar.
Romerska vagnar:
Hästkapplöpning var massunderhållning och industri i antikens Rom Hästkapplöpning var massunderhållning och industri i antikens Rom Redan under antiken var idrott etablerat som massunderhållning och industri. För romarna var hästkapplöpningar på Cirkus Maximus mest populärt. En av dåtidens stora idrottsstjärnor var kusken Diocles som under sin långa karriär drog in sammanlagt 35 miljoner sestertier, motsvarande ungefär miljarder kronor i dagens penningvärde. L Diocles vann av hästkapplöpningar. Prispotten för ett lopp kunde vara hela 60 sestertier romerska silvermynt , dubbelt så mycket som en romersk legionär tjänade under ett helt liv. Idrottsstjärnan Diocles drar sig tillbaka År Man får anta att människor jublade; man får anta att de skrek, av glädje och beundran. Kanske också lite av besvikelse, för en era var över. Mer än människor hade som vanligt samlats på den jättelika arenan Circus Maximus mitt i Rom , där varje vecka hästkapplöpningar genomfördes som fick hela världsstaden att stanna.
Bredden på en romersk hästbak
Det motsvarar för oss i millimeter och centimetervärlden ,1 mm. Ett märkligt mått som vi använder också i Sverige. Varför detta märkliga mått? Jo för det hade man sedan tidigare i England och det var just engelska experter som ledde byggandet av de första amerikanska järnvägarna. Men varför byggde då engelsmännen med just denna spårvidd? Jo för att de första järnvägarna byggdes med samma avstånd mellan rälsen som spårvagnarna redan hade. Det var alltså spårvagnsrälsens spårvidd man använde. Men varför hade spårvagnsrälsen just de måtten? Jo för att de som byggde de första spårvägarna använde samma redskap och verktyg som man tidigare brukat använda när man byggde städernas hästvagnar. Och de gamla vagnarna hade just den bredden mellan hjulen. Och varför hade vagnarna just den axelbredden? Jo för att om man använde andra mått så skulle vagnarna braka samman när de kördes på de äldre engelska vägarna eftersom hjulspåren på vägarna var just så långt ifrån varandra.
Egyptisk stridsvagn. Ungefärlig karta av stridsvagnarnas utbredning, — f. Stridsvagn, var från forntid och antiken fram till tidig medeltid en tvåhjulig vagn, dragen bakom en eller flera hästar, avsedd för strid, jakt, eller kappkörning. Förhistorisk tid [ redigera redigera wikitext ] I förhistorisk tid användes stridsvagnar på två hjul med en liten plattform som var omgiven av ett bröstvärn. De drogs vanligen av två hästar eller vildåsnor och var bemannade av två eller tre soldater. Från vagnarna besköt man fienden med pilbåge eller anföll med spjut eller spjutyxa. Vissa stridsvagnar kunde också ha järnliar som stack ut från hjulen och kunde meja ner fotsoldater som stod i närheten. Den svaga punkten var att stridsvagnarna bara kunde användas effektivt vid strid på öppna fält och inte i skogbevuxna områden. Starkt regn kunde också göra att hjulen fastnade i lerig mark. Stridsvagnar användes i strid från det andra årtusendet f. De förekommer i Homeros beskrivningar av trojanska kriget , Gamla testamentet och på hällristningar från bronsåldern i Norden.