Det metabola syndromet: metabolt syndrom diagnos
Vad är metabola syndromet 1177
Metabola syndromet ökar i befolkningen. I metabola syndromet samverkar bukfetma, insulinresistens, dyslipidemi och hypertoni. Metabola syndromet innebär ökad risk för stora folksjukdomar som kardiovaskulära sjukdomar och typ 2-diabetes. Brist på fysisk aktivitet och dålig kondition är starkt kopplade till metabola syndromet. Ökad fysisk aktivitet kan förebygga och behandla metabola syndromet. Regelbunden, måttligt intensiv fysisk aktivitet i minst 30 minuter 5—7 dagar i veckan rekommenderas. Konditionsträning och lättare styrketräning kan med fördel kombineras. Ökad kunskap om metabola syndromet och fysisk aktivitet krävs hos vårdgivare. Stort intresse riktas idag mot metabola syndromet och dess roll i uppkomsten av flera av våra vanliga folkhälsoproblem som hjärt—kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, Alzheimers sjukdom, depression, sömnrubbningar och även vanliga cancerformer. I denna artikel belyser vi översiktligt aktuella epidemiologiska och kliniska studier som rör sambanden mellan metabola syndromet, fysisk aktivitet och vårt största folkhälsoproblem hjärt—kärlsjukdomar.
Det metabola syndromet:
Metabola syndromet hotar folkhälsan
Spara Spara Individer som genomgått behandling för cancersjukdom i barndomen har en ökad risk att utveckla insulinresistens, glukosintolerans, fetma, hypertoni och dyslipidemi bcfcab7d8b77f 6f5c6ccf-aacfd-baf 7ebaa2deecaf6-aae 0a37c5afbcb8-beb c83f7ac-4ddd1-e4ccbd fdf47fc8-bafbfcbbca Dessa faktorer ingår i det metabola syndromet som är förenat med en ökad risk att utveckla kardiovaskulär sjukdom och diabetes typ 2 f3ee9f3c-f5dbf5-ab8b1e De kardiovaskulära riskfaktorerna kan förstärka andra behandlingsrelaterade riskfaktorer för att utveckla hjärtsjukdom antracykliner eller strålning, se kapitel 9 Hjärta caf4dcae7-aaa2dd Insulinresistens har stor betydelse för utvecklingen av övriga kardiovaskulära riskfaktorer. Resistensen leder till minskat glukosupptag i skelettmuskulatur, ökad nedbrytning av glykogen i levern och nedbrytning av fettväv, vilket leder till förhöjda blodsockernivåer och avvikande blodfettnivåer förhöjda triglycerider, förhöjt LDL-kolesterol och sänkt HDL-kolesterol.
Fysisk aktivitet kan förbättra faktorer i metabola syndromet
Aerob fysisk aktivitet eller en kombination av aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet förbättrar de komponenter som utgör metabola syndromet. Den aeroba fysiska aktiviteten bör utföras på måttlig till hög intensitetsnivå. Omfördelning av vikt från bukfett till muskelmassa, minskat perifert motstånd i blodkärl och påverkan på det autonoma nervsystemet, minskad insulinresistens samt positiva effekter på trombogenes och hemostas är några av de positiva effekter som ses vid ökad fysisk aktivitet. Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt och i dialog med patienten, och Fysisk aktivitet på recept kan användas som behandlingsmetod. Metabola syndromet är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som ökar risken för kardiovaskulära sjukdomar, typ 2-diabetes, cancer och för tidig död. Syndromet påverkar även systemiska inflammationsprocesser i kroppen, vilket ökar risken för kognitiv svikt, demens, Alzheimers sjukdom och depression [1].
Metabolt syndrom symtom
Metabola syndromet är ett samlingsnamn för ett antal faktorer som ökar risken för att drabbas av livsstilssjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och även vissa vanliga cancerformer som prostatacancer, tarmcancer och bröstcancer. På senare tid har man också börjat misstänka att det metabola syndromet kan ha betydande roll i utvecklingen av vissa typer av demens. Nya studier visar att personer som lider av det metabola syndromet har en fem gånger ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt. Vad orsakar det metabola syndromet? Många forskare anser att kombinationen av ett för stort energiintag eller intag av fel sorts föda tillsammans med en för liten mängd fysisk aktivitet ligger till grund för utvecklandet av det metabola syndromet. Även stress , psykosociala faktorer och ärftlighet tros ha inverkan. Bakgrunden till detta anses vara evolutionär. Under stenåldern, då människan levde ett mycket mer fysiskt aktivt liv än vad de allra flesta gör idag och samtidigt som detta hade en oregelbunden tillgång på föda, blev kroppen av överlevnadsskäl inställd på att spara och lagra energi då detta fanns tillgängligt.